Sköld, dryckeshorn och vargaförening

Igår var en bra dag!
Som alla lördagar var det vikingaträningar i Ilmajoki. Riktigt kul träning igår, och allt gick bra (om man bortser från bulan i pannan... ;) ) Före träningen kom en av de äldre medlemmarna och sa att han hade något åt mig i bakluckan. Sköldarna vi använde i Battle of Hastings har äntligen anlänt! En vän i England har haft hand om dem tills nu.

I slutet av träningen blev jag också offieciellt erkänd som medlem i Faravidin Sudet föreningen, så nu är det dags att hänga upp min lånade svartröda sköld från en gammal vikingaförening som inte existerar längre på väggen och göra en ny med vargarnas rödvita färger!


Dryckeshornet är också äntligen klart för användning nu. Jag har låtit det stå över natten med starkt te i, jag har diskat det otaliga gånger, jag har låtit det stå över natten med bakteriedödande munskölj som mor fick efter en tandoperation och jag har låtit det stå i timtal med öl i. Så nu räknar jag helt kallt med att det borde vara tillräckligt rent och ingånget för att kunna drickas ur.

The making of a dryckeshorn

För sisådär ett år sedan köpte jag en hel hop med urkokta kohorn av en bonde. De var i varierande kvalitet, men några tyckte jag hade kavilfikationer för att bli dryckeshorn. Jag började genast jag fått dem att börja skrapa på några för att få fram den fina ytan och så, men sedan stannade det av. Visst hade jag läst en massa om att fylla hornen med starkt te och låta stå för att rengöra dem på insidan och döda bakterier och så, men det kändes ändå lite... ja.. som att jag inte skulle vilja dricka ur dem sen i alla fall. :p

Nu har jag dock tagit mod till mig och gör ett första försök med ett av de mindre hornen. Här vare te! Sambon kom ut i köket och tittade lite misstänksamt på hornet och undrade om jag faktiskt tänkte börja dricka ur det sen. Självsäkert svarade jag ja, men innerst inne hoppas jag att jag inte får något värre fel av det sen. ^^