Hämeen Keskiaikamarkkinat - Tavastehus Medeltidsmarknad

Varning för bildbomb, vi hade en helt fantastisk helg! Det är något med Tavastehus jag gillar, marknaden, människorna, slottet, atmosfären... Och så har vi (för det mesta) bra väder! Lite märkligt kändes det dock denna gång då jag själv inte var med och slogs i våra uppvisningar något. Om en vecka står jag brud och H tyckte jag kunde hoppa över den här gången för mindre risk för bulor, blåmärken eller blåtiror. 

Fredag kväll och lägret är uppe. Mörket sänker sig över marknadsplatsen och lägereldarna 

vaknar till liv överallt omkring oss.

Två uppvisningar på lördag och en på söndag. Varmt, varmt och jag fick vara med på ett hörn ändå (som vakt, på säkert avstånd, och blev knockad ur leken direkt)

Björn har fått sig med skölden mot munnen och dreglar (fejk) blod. Publiken jublar.

"To the death" Sista kommandot och så ser slagfältet ut efteråt.

Speciellt för i år var att föreningens grundare var på besök. Han flyttade hem tillbaks till England före jag gick med i gruppen och det är inte ofta vi ses. Men om inte tidigare så senast till nästa höst då vi åter styr stegen mot England och Battle of Hastings! (Bilder Faravidin Sudet/Edda)

Lördag kväll blev jag firad som aldrig förr. Födelsedag och en vecka kvar till bröllop. Blev överraskad och kringburen på en sköld genom hela lägret och marknadsplatsen med hela gruppen tågandes bakom mig, flaggan buren högt och alla hurrade och skrek. Jag kände mig sannerligen kunglig!

Sen kom söndagen och eftersom jag återigen inte skulle vara med och slåss drog jag på mig klänningen... gick väl och tänkte på annat och snubblade på fållen och föll handlöst i gatan. Så mycket för att vara försiktig då..

Nejdå. Det var bara ett skämt. Lite måste man väl få bråka med sin blivande man? Men för att bara vara makeup ser de rätt bra ut va?!

Birkaväska (Hedebyväska)

Som jag skrev tidigare så har jag snöat in på Birka. Jag har länge sneglat på de s.k. Hedebyväskorna, och när jag såg likadana väskbyglar från Birka så bestämde jag mig för att göra en. 

Här är väskfynden från Birka.

Jag valde den till höger som modell för min, men lade till några fler hål (som på den till vänster) för att kunna fästa den ordentligt.

Väskbyglarna tillsågade och putsade, hålen borrade. Ändå väskan då?

Vi vet inte hur den har sett ut då byglarna är enda som hittats förutom att på en av byglarna från Hedeby fanns rester av ullgarn som byglarna troligtvist sytts fast med. Yller eller läder är de vanligaste materialen folk verkar göra dem i idag. Jag hittade en referens på en blogg när jag forskade om Birkaväskorna, men nu hittar jag den inte igen, där det stod något om att läder troligtvis var vanligast då dykarna som hittade byglarna också såg skymten av något läderliknande.

Jag valde att sy min i rådjursskin som jag fick av en vän med orders om att göra något trevligt av det. Pälsen sitter kvar och vänder inåt. Den råa skinnkanten kantades med tunnare läder och byglarna sydde jag fast med samma vaxade lintråd som resten av väskan är sydd med. Som axelrem har jag ett hampasnöre som jag hade här hemma redan tidigare.

En liten miss i mätningen resulterade i att väskan blev snudd på för smal. När jag sytt fast byglarna fick jag plötsligt inte ner handen längre utan jag fick sy om fästena längst ut med längre stygn så väskan kan öppnas mer. Jag kommer troligtvis att sätta in en extra skinnbit i kanten längre fram för att få den bredare, men det hinner jag inte före helgen då den ska användas nu. Den fungerar och det är väl huvudsaken ;)

Birkakjortel och birkaväska. Det kommer troligtvis att dyka upp fler birkasaker här så småningom.

Birkainspirerad kjortel

Jag snöade in på Birka här för ett tag sedan, och bestämde mig för att göra en Birkainspirerad kaftan. Som till slut blev en kjortel... Då jag p.g.a. fightingen mest använder manskläder när vi är ut med vikingagruppen tänkte jag först göra en kaftan då jag kom över en lagom bit ylle. Sedan tänkte jag om lite då jag insåg att det egentligen skulle vara rätt skönt att ha ett plagg som fungerar till både mansdräkten och kvinnodräkten, en skön kjortel att dra över klänningen är ju aldrig fel när kvällarna börjar bli kyliga nu på höstkanten.

Så här är den nu, en blå yllekjortel med bruna sildendekorationer. 

Skrynklig till tusen, och den har dessutom dragit sig lite när den blev blöt.
Men här är den nu i all sin härlighet, ett plagg jag faktiskt satt en del tid
på att göra efterforskningar om.

I Birkaflickans nya kläder  kan man läsa att till kvinnodräkten hör enligt  Inga Hägg (1974; 1983; 1986) en tunika (undertunika) som "ofta var i fint ylletyg, ibland dekorerat med brickband och siden. Den var förmodligen knälång eller eventuellt vadlång... ...Troligen hade tunikan någon form av sprund i halsen och ett ”träns” av brickband framtill. Därmed var den snarlik mannens dekorerade livrock, som dock var öppen".

Exakt hur dessa sidendekorationer skulle se ut och var de skulle placeras hade jag lite svårt att komma fram till så jag tog till hjälp. Efter en fb-diskussion med Susanna Brommé kom jag i alla fall fram till att vanligast verkar vara sidenränder tvärs över framstycket, siden på ärmarna förekom både som jag valt att sy fast dem tvärsöver och längs med ärmen. Bredden på remsorna förekom troligtvis i alla olika former. Smalare remsor så som jag gjort dem, eller bredare stycken under t.ex. brickband.
De varianter man ofta ser på reenactors, med sidendekorationer runt halslinningen verkar det inte finnas några direkta belägg för.

Från början hade jag också planerat att sy fast silverposament på kjorteln, men Brommé upplyste mig om att dessa inte var så vanliga på kvinnodräkten och på mansdräkten förekommer de främst på kaftanen och inte på underkjorteln.

Intressant att få veta var också att till mansdräkten bör underkjorteln inte bäras med bälte eller sidengördel, utan dessa hör (enligt fynden) endast ihop med kaftanen.

Verlan Aika 2015

Första helgen i augusti betyder Verlan Aika. Intensiv helg på alla sätt, men roligt ändå. Från början av veckan såg det ut som det skulle regna hela helgen, men förutom ett lätt (men isande) duggregn tidigt på lördag morgon hade vi riktigt tur med vädret också.

Här följer lite bilder lånade från Faravidin Sudets facebook-sida,  fotograf Edda. Har just inga egna p.g.a. en ofrivillig simtur med telefonen...

Inför det här evenemanget, och nästa i Tavastehus om några veckor, har jag sytt en del men mer om det senare.

Bazubands - armskydd i läder

Fick äntligen klart ett projekt jag tänkt på väldigt länge, ordentliga armskydd till blankvapenstriderna. Jag har haft läderarmskydd tidigare, men i för tunt läder och så har de inte skyddad armbågen något. Dessa nya är tillverkade av i 6 mm sulläder, tjockt och hårt så det räcker!

Skära skära skära. Icke kul med händerna fulla av blåsor.

Jag tillverkade en mall i papper först, utgick från mina gamla armskydd och lade till "öronen" som bildar armbågen. Det tog ett tag att få till den rätta formen, och jag tror säkert det går att få bättre, men för ett första försök är jag nöjd.

Tjockt? Tjockt. 

 Nä jag har inte skurit mig, detta var precis efter båtturen jag skrev om tidigare så jag hade en del blåsor i händerna. Rätt tillfälle att börja jobba med läder ;)

 För tjockt och hårt läder för att kunna använda en håltång, men med rätt verktyg gick det bra. Här har jag just återupptagit projektet efter en liten paus i jakt på hålpipa i rätt dimension.

Armbågen ihopmonterad med tjock läderrem. Det blev riktigt bra! Sen var det bara att fortsätta och ta upp hål för remmarna. Och så dog telefonen förståss..

Här är nu båda skydden nästan klara. Remmar sydda och fastnitade med kopparnitar. Nu ska dom bara betsas. Det är väl sånt här man ska använda köksbordet till?!

Några omgångar med narvsvärta senare ser dom ut såhär! 

Jag har provat dom men inte använt dom ännu, men dom verkar fungera bra och hållas på plats samtidigt som jag fortfarande har rörlighet i handlederna. Något att ha mellan kanten och huden kommer att behövas, har funderat på päls av något slag, för skavsår kommer det att bli av den hårda kanten. 

Hur är det då med HK-graden på dylika rustningsplagg? Man ser dem, och även enklare underarmsskydd på mängder med reenactare och vikingafighters. Svaret är inte så värst. Bazubands är en senare typ av rustning, men det ger bra skydd och fungerar bra i strid. Dessa är av min egen design och enligt vad jag tyckte skulle se bäst ut. 

Vill man läsa mer om arm- och benskydd som skulle fungera för vikingatid kan jag rekommendera den här sidan: http://members.ozemail.com.au/~chrisandpeter/limb_defences/limb_defences.htm

Här finns bra bilder från fynd och beskrivningar från östliga manualer samt en kort sammanfattning på vad som kan räknas som HK skydd. Bazubands kommer sist, som nummer 4, på den listan.

Växtfärgning med lupin

Här om kvällen hann jag med ett litet växtfärgningsexperiment också. Hittade ett lämpligt dike fullt med lupiner på en av kvällsritterna så jag passade på att plocka med mig en kasse hem. 

Kokade upp ca 5 l vatten och i med bladen. Det fick sjuda lite mer än en timme.

Vitt ullgarn

I med alunbetat garn. 

Lupiner ska ge en häftig grön färg, men då behövs koppar. Något sådant hade inte jag så jag fick nöja mig med gult istället. Och vilken färg sen!

Färskt ur färgbad, ursköljt och klart.

 Lysande lysande gult, där färgen är som starkast är den mest lik hur det ser ut i verkligheten. Torkat och klart påminner det mig om skumbananer.. :)

Häme Raid II

En månad efter filmshooten begav vi oss ner till Hämeenlinna igen. Den här gången för vad vi nu har bestämt ska bli en tradition, en vikingatida båthelg. Målet var detsamma som under båtturen ifjol, ett lägerområde ca 20 km bort.

Solen sken från en strålande himmel under nästan hela rodden dit, så ni får ursäkta om det ibland förekommer mindre vikingatida föremål på bilderna, som solglasögon t.ex. Våra finländska ögon är inte vana med att något så bländande ska lysa på himlen ;) 

Eller t.ex. cementringar... det rådde lätt brandvarning så det var förbjudet att elda någon annanstans än i dem. 

Yours truly och båtens kapten dissukterar lämpliga segelrutter inför följande dag.

Och segla gjorde vi! Vi trodde vi var ute i ca 2 timmar, men det visade sig vara över 5.. har man roligt så har man! Jag och kaptenen är de enda i gruppen med segelvana från tidigare så vi skötte repen. Jag börjar sakteligen lära mig hur ett sådant här segel fungerar, lite annorlunda mot "vanliga" segel är det.

Vi tog iland vid en liten ö för en fiskepaus.

Och nappade gjorde det, men bara mört, så vi var tacksamma över rövarsteken som väntade i lägret.

Lite träning hann vi också med. Lata sig får man göra när man är död!

Sista dagen började vi bli rätt trötta, men det är väl så det ska vara. Vädret var inte lika fint heller och tyvärr var det ingen vind alls så vi kunde inte ens utnyttja seglet utan det vara bara att bita ihop, ignorera blåsorna i händerna och ro de 20 km tillbaka igen.

Genomvåta anlöper vi tillslut hamnen sent på söndag kväll. Tavastehus slott skymtar i bakgrunden. Epic life is epic.